Jag bodde länge på korridor på Delphi. Förutom på min egen korridor där vi var sex personer som hade jag inte kontakt med någon i huset. Det var knappt så att man hälsade på varandra i trappuppgången eller om man möttes i ytterdörren. Inget konstigt med det egentligen – vet inte om det är så stor skillnad mot det hyreshus jag bor i nu. Skillnaden är att man som boende i en studentkorridor har relativt mycket gemensamt – sysselsättning, bostadsform, ålder (det finns i alla fall inga pensionärer..). Själv var jag lite avundsjuk på de ställen där gemenskapen frodades.
En känsla av kollektivitet är dock ingenting som bara finns eller inte finns, det är någonting som skapas och som hålls levande. En sak som jag nyligen läste om var en person som efter att ha pratat med hyrsvärden satte upp en liten bokhylla stax brevid ytterdörren i sitt hyreshus. Hyllan blev ett litet självförsörjande bokbytarsystem där man kunde ställa ut en bok man precis läst ut och låna en som verkade intressant. På det sättet lär man känna om inte sina grannar, så i alla fall deras boksmak. när man ändå har en bokhylla – varför inte byta blandband? På detta sättet kan man fortsätta och fortsätta – sätt upp en lista om någon vill köpa/sälja kurslitteratur, om någon vill ha en jogg-kamrat, om någon har en bil och söker pendlare att dela bensinkostnaden.
Denna typ att kollektivitet kostar ingenting, men kan vara väldigt trevlig. Det gäller bara att sätta bollen i rullning.
Filed under: Uncategorized
Visst är det ett stort problem för Lund som studentstad att alla studentområden har så sjukt tråkiga namn?
Vem vill bo på ett område som heter Ullrikedahl eller Vildanden?
Eller Delphi?
Vad hade du döpt ett område till, om du fått bestämma helt själv?
Jag hade döpt det till Mumindalen. Alla hus skulle ha många våningar, vara blåa med strut- tak och ligga på gröna kullar… Hur vill du bygga?
Filed under: Uncategorized
Bostäder, smaka på ordet. Mmmm…
Bostäder har visat sig vara ett intressant ämne, inte bara via den utomordentligt välskrivna blogg du i läsande stund besöker, utan faktiskt också i media sista tiden. Om däremellan finns ett samband låter jag vara osagt. Det är också lätt att se vad som händer med bostadssituationen av idag; ingenting. Vi har rätt, borgarna har fel.
Kärt barn har många namn, så också fenomenet ”bostad”. Dras man t.ex. med en släpig söderslang kan man kanske tänkas säga, ”kolla in min kvart”. Är man från den skånska landsbygden kan man kanske tänkas säga ”helvete vilken stia”, eller varför inte ”lya”, ”holk”, ”låda””, osv, osv… Kärt barn har många namn…
Frågan är dock om ovanstående, ganska charmiga namn (bortsett från ”kvart”), verkligen är synonyma med bergreppet ”bostad”? Jag trodde det när jag började skriva vad du nu läser, men jag hade fel och har ändrat mig. Kan t.ex. kungen sägas bo i en lya, en holk eller en stia? Nej, han bor givetvis i ett slott. Namnen syftar således till fenomenet ”lägenhet”. Frågan är, vad ska man då kalla AF- Borgen? Kattla- grotta? Gruva? Penisförlängande skrytbygge utan syfte? Studentikos masturbation? Onödig utgift?
Nä, inget tycks passa… Antingen har jag dålig fantasi eller också är AF- Borgen helt enkelt inget kärt barn. Lägenhet däremot. Lägenhet, smaka på ordet. Mmmm…
Sådana vill vi ha fler av. Nu vet alla att ingen skulle sakna AF- Borgen, så varför inte göra lägenheter av den? Nu blir det naturligtvis inga lägenheter av AF- Borgen, den har ju ett visst kulturellt värde, även om det vore kul att bo där. Kan ju ändå va kul att spekulera och fantisera. Tro dock inte att jag är nån rollspelstyp med märkliga böjelser för borgar eller så, det är jag inte. Jag vill nog egentligen inte bo där heller, kallt, dragigt och jävligt, men det kan vara värt att fundera över. Egentligen vill jag bara att det ska byggas billiga bostäder…
Hur svårt kan det va?
Filed under: Uncategorized | Etiketter: bostad, filosofisk logik, kapitalism, lund
Deduktion är ett filosofiskt förfaringssätt för att härleda slutsatser från premisser. Utifrån ett antal premisser deducerar man en slutsats, exempel: ”från A och B följer C” (eller: ”Det finns lite att göra”).
Av och till ställer folk frågor av den typen när man är upprörd över någonting. Varför ska man egentligen klaga över höga hyror och dåliga boenden? Tja, det främsta skälet är förstås att det är någonting som berör oss individuellt väldigt starkt. Av de 7200 kronorna som dimper ner på mitt konto varje månad så går ca. 2300 kr. till hyran. Det lämnar ungefär 5000 kr. att köpa mat, kläder, betala räkningar, kurslitteratur och så vidare på. Vad skulle hända om någon som inte var student hade en inkomst såhär? Det vore ju helt oacceptabelt, det skulle bli ramaskri. När man sedan lägger till att pengarna inte ens är våra utan att vi lånar dem så blir det ännu mer absurt.
Men förutom att det gör jävligt ont i plånboken rent personligt finns det även ett kollektivt plan som handlar om utbildning. Vem är det egentligen som utbildar sig? Att studiemedlet håller nivån som det håller visar på vem som är önskad på högskolan. Alla vi andra som inte fick familjens femma i julklapp och som ”luktar studielån” som en brat en gång sa på ett uteställe till mig ska hålla käften och inte bråka. Vi är inte önskade här ändå.
Bostad är precis som kurslitteratur, kollektivtrafik och så vidare. Konstanta kostnader som gnager bort schweizerosten som är vår budget. Alla de extrakostnaderna är djupt kollektiva och uppträder samtidigt som kollektiva problem och nyttigheter, därför borde de också vara gratis. Om man menar allvar med att ha gratis utbildning då krävs det också riktiga möjligheter att göra det, inte fina rättigheter inskrivna någonstans i himlen utan helt enkelt jävligt reella stålar.
Filed under: Uncategorized | Etiketter: boende, internationella studenter, konflikt
Goda nyheter är ingenting det råder inflation på direkt, speciellt inte för den kategorin studenter som är rättslösast: utländska studenter. Utan direkt koppling till svensk arbetsmarknadspolitik och utan att veta vart man ska vända sig till med diverse problem och konflikter har utländska studenter bland annat jobbat för skitlöner när de städat på McDonalds och även fått utstå väldigt dåliga förhållanden på sina boenden, framförallt på St. Lars.
Därför är det förstås extra roligt att några studenter nu har fått rätt och nått förlikning när de drivit fallet av sina boenden till hyresnämnden. Grattis! Tyvärr så försvinner inte problemen utan blottar dem snarare bara. Hur försvarar man egentligen sitt boende effektivt? Om det är någon som har historier om hur de gjorde eller gjort under konflikter med hyresvärdar eller liknande så posta gärna någonting i kommentarsfältet.
Filed under: Uncategorized
Då man undrar över något kan det alltid va kul att titta till wikipedia. Och lite kul måste man ju ha, också här på bloggen… Såhär skriver de om ”bostad”:
”En bostad är ett hus eller en lägenhet som en eller flera människor bor i. En bostad innehåller utrymmen för matlagning, hygien och sömn. Därtill ofta utrymmen för umgänge, familjeliv och högtidligare tillfällen.
Under bondesamhällets era var det vanligt, även hos de fattigare, att en särskild ”kammare” avdelades för högtidligheter av så vitt skilda slag som barnafödsel och bröllop.
En bostad kan indelas i kategorier så som hyresrätt, bostadsrätt, villa, stuga.”
Intressant. Nog för att min studentbostad är ett hus eller en lägenhet, men att den skulle innehålla utrymmen för ”matlagning, hygien och sömn” är nog att ta i. Matlagning, visst om man gillar att trängas i ett småäckligt 70- talskök. Hygienen har ingen klagat på (ännu), men så har jag också hårda kamper mot dusch- väggarna bakom mig. Sömn? Nej, jag har ekonomiska problem…
Mest främmande är dock raden: ”Därtill ofta utrymmen för umgänge, familjeliv och högtidligare tillfällen.” Nå, kanske att man kan ta sig en ensam piruett mitt i rummet då lusten faller på. Men man gör bäst i att vara nykter, så man inte trillar in på toaletten, faller ut genom fönstret eller skadar någon annan av rummets väggar…
Förr i tiden avsattes tydligen också en kammare för bröllop och barnafödsel. OJ! Det finns uppenbarligen en orsak till att påtänkta föräldrar idag säger ”vi ska bara plugga klart först”. Ungen skulle troligen ha större lebensraum i magen än utanför…
Jag vill inte säga att wikipedia har fel, kanske bara att begreppet ”studentbostad” saknas i beskrivningen av fenomenet ”bostad”. Men jag antar att det är som med allt annat: en fråga om definition…
Mitt första boende i Lund var en katastrof. Jag kom in på min kurs i andra intagningen och hade inte en chans på den novischförtur som AFB erbjöd. Jag ringde runt på ett otal annonser på diverse ställen, främst som inneboende i en periferin, men hade inte speciellt tur. Jag kan inte påstå att det kändes så bra att behöva ta något över telefon från Göteborg där jag bodde, speciellt eftersom många av de privata hyresvärdarna krävde en hyra eller två i förskott.
Tillslut stod jag där ett par dagar innan min kurs drog igång i slutet av augusti. Inget boende, inga kontakter, ingen köplats. När jag satte mig på tåget ner mot Skåne med en väska på ryggen hade jag fixat så jag kunde bo på golvet hos min morbrors frus brors golv i Malmö.
Det första jag gjorde efter kursintroduktionen var att springa bort till AF-borgen och kolla efter lediga boenden på anslagstavlan. Jag blev glad när jag såg en lapp som verkade nyuppsatt, än så länge var inga flikar med telefonnummer avrivna. Jag ringde med en gång och det visade sig att damen som satt upp lappen precis hade kommit hem till sin lägenhet igen. Glad i hågen gick jag bort till Vallgatan vid Botaniska Trädgården där rummet låg.
Rummet som damen skulle hyra ut hade egen dörr ut till trappen. Det var det positiva det det stället. Resten var i ärlighetens namn bedrövligt, jag tror nästan damen skämdes för att visa mig det. Framför mig fanns ett ca 10 kvadratmeter stort rum med en liten toalett. På golvet fanns en sliten heltäckningsmatta, full av fläckar efter jag-vill-inte-veta-vad. I taket hade det börjat spricka i kanterna, i fönstret hängde ett par gardiner som inte hade tvättats sen 1972, minst. I ena hörnet stod ett halvkylskåp och på detta två plattor. Det var köket. Badrummet bestod av en mimimal yta där en toalett trängdes med ett handfat. Damen förklarade att någon dusch fanns det inte, ”men Gerdahallen ligger ganska nära”. Handfatet fick även användas som diskho.
Bostadslös som jag var var det bara att bita ihop och skriva på kontraktet. Jag menar, vad hade jag för alternativ? Och om damen skämdes över rummets usla standard så skämdes hon sannerligen inte för att ta betalt för det. 2500 kr i månaden ville hon ha, dessutom krävde hon att jag skrev på ett sexmånaderskontrakt.
Jag bodde i rummet ett tag med efter ett par månader hade jag turen att fixa nåt annat bättre (men en ny hyresvärd åt damen var jag tvungen att hitta själv). Nu såhär fyra och en halvt år efter jag flyttade till Lund kan jag såklart skratta åt händelsen, det kan vara en rolig historia att berätta. Men i grund och botten är det väldigt problematiskt att man som student måste vara utlämnad till en omöjlig bostadsmarknad där den utan kontakter eller kapital står väldigt svag. Och vad hade hänt om jag inte hade haft ”turen” att få ett boende de där första dagarna? Hade jag kunnat läsa vidare över huvudtaget? Hur många andra har varit i den situationen och varit tvugna att ge upp och ta tåget hem igen? Eller som aldrig ens sökte in?
Frågorna är många och denna blogg är ett sätt att försöka nysta i denna problematiken. Att blogga om bostadssituationen är kanske inte så sexigt, men ack så nödvändigt när bostadsmarknaden i Lund ser ut som den gör.
Har du en historia att berätta om dina erfarenheter av studentboende? Maila oss på boilund@gmail.com så publicerar vi det här på bloggen!
Filed under: Uncategorized
Någon som läst Metro idag? Om inte är det inget fel i det, världen vore bättre om ingen läste skiten. Men just idag har de faktiskt lyckas skriva något intressant, rubriken lyder: ”Hyresrätterna på väg att försvinna”. Vad tidningen lyckats notera är det faktum att det i dagsläget (tack vare den borgerliga regeringen) byggs fler bostadsrätter än hyresrätter. Det vill säga att idag, då så uppenbar brist på bra bostäder råder, väljer man att bygga lägenheter som ska säljas istället för att hyras ut. Till och med de kommunala bostadsföretagen bygger mer bostads än hyresrätter. Resten är lätt att se: den som vill flytta måste ha ett startkapital (eller någon i sin närhet som har det). Många har inte det…
Mest intressant är nog ändå den intervjuade Hans Linds kommentar, professor i bygg- och fastighetsekonomi; ”Kommunerna kanske är rädda för att bygga billigt för att de inte vill locka låginkomsttagare.”
Om man vill skulle man kunna tala om klasspolitik, men det var kanske ingen nyhet?
Filed under: Uncategorized
Någon som någon gång funderat på att göra ett mindre uppehåll i studierna för att jobba, eller kanske rent av plugga något annat? Själv ha jag avbrutit tre års universitetsstudier för att under ett år testa på folkhögskola och har nu det tveksamma nöjet att bo i en AFB- lägenhet, utan att vara högskole- student.
Att som vuxen spendera fritiden på 18 kvadrat har jag på något sätt hunnit vänja mig vid, likaså att med dagens studiemedel punga ut 3000 i månaden för hyra (exkl. Internet). Vad jag däremot har svårt att liksom riktigt känna mig tillfreds med, är det faktum att interiören hör hemma på 70- talet, att avloppen emellanåt luktar väldigt mycket avlopp och att jag inte vågar klaga i rädsla för att min illegala vistelse ska uppenbaras för hyresvärden.
Det må ha varit lite småkul när jag var nybakt student, med festerna och korridorsfolket. Och det fanns uppenbarligen en tid där i början när det inte spelade så jävla stor roll vad man åt eller hur man sov, men ingen vuxen människa står ut i längden. Det finns liksom en gräns där ”studentlivet” upphör att vara charmigt och man plötsligt börjar drömma om det där vuxenlivet polarna med jobb tycks leva. Typ, ha råd att äta bra mat och ha plats för sina egna saker. Eller att en bra morgon kunna hoppa upp ur sängen utan att slå huvudet i ytterdörren. Det finns orsaker till att personer som prövat på att arbeta för lön inte gärna sadlar om och börjar studera, vilket jag själv ibland ångrar att jag gjorde.
Problemet i stort är att studenter klumpas i hop till en förmodat homogen grupp, där alla trivs på 18 kvadrat och gladeligen äter falukorv så länge de får studera. Det är också ett stort problem att allt för många accepterar situationen. Personligen är jag ganska less på skiten…
Bo i Lund 