Bo i Lund

De flesta studenter har hunnit möta problemet med att skaffa bostad. Alla som har försökt vet att det är ingen lätt sak att få en bostad att trivas i. I AF-Bostäders kö, liksom i kommunens kö, är väntan på en bostad lång, och utan en stor poängsumma står man tomhänt. I de privata bostadsköerna finns oftast inget poängsystem. Där måste man istället ha stor plånbok, annars står man tomhänt där också. Att alla som saknar startkapital har sämre förutsättningar att få en bostad råder ingen som helst tvekan om.

Därmed inte sagt att de studenter som har en bostad ska skatta sig särskilt lyckliga. Att en studentlägenhet kostar 3000 kr/månad är ingen ovanlighet och med en inkomst på 7 400 kr görs studenter till samhällets kanske enda grupp som faktiskt betalar nästan 40% av sin månadsinkomst i ren hyra. Att vissa studentlägenheter sedan är hyresfria under sommarmånaderna hjälper föga under terminerna. Ett fåtal studenter har råd att köpa sin bostaden, det stora flertalet hyr sin.Tillgången på lägenheter och hur höga hyrorna är blir därför direkt avgörande för studenters ekonomi.

För att studentlivet ska fungera måste dock inte bara hyran bekostas, utan också mat, resor och allt annat som hör vardagen till. Och studiemedlet ligger idag under det fattigdomssträcket, före det att kurslitteraturen är betald. En del studenter kan finansiera sina studier med ekonomiskt stöd hemifrån, många har inte den möjligheten. Vissa har sparat undan pengar, ungefär hälften tvingas arbeta vid sidan om sina heltidsstudier, för att överhuvud taget klara av sitt uppehälle. Universitetet rymmer så ett A och ett B- lag, där tidskrävande inriktningar, som inte tillåter lönearbete utöver studierna, helt enkelt är slutna för studenter som saknar ekonomiskt startkapital eller möjligher till ekonomiskt stöd hemifrån. Samma sak gäller alltså tillgången på bostäder, där studenter med dåliga ekonomiska förutsättningar tvingas genomgå den långa och ofta rent förnedrande process det idag innebär att söka bostad. Inte sällan måste den sökande beskriva sin ekonomiska och sociala situation, med resultatet att flera samhällsgrupper, till exempel invandrare eller samkönade par, ofta exkluderas av hyresvärden. Alternativet är att helt enkelt nöja sig med en mycket låg standard. Barn till låginkomsttagare är idag tydligt underrepresenterade på de svenska universiteten, vilket också har sina uppenbara orsaker. Möjligheten att studera får dock aldrig vara en fråga om klass.

Rätten att bilda sig, oavsett härkomst, liksom rätten till en bra bostad, har genom arbetarrörelsens strävan kommit att betraktas som just rättigheter. Tydligast visar sig detta i den kamp för hyresbostäder som bedrivits under 1900-talets andra hälft, en kamp som lyfte själva levnadsstandarden i Sverige till världsklass, men som på senare år kommit att avvecklas i allt högre utsträckning. Det var egentligen först efter andra världskriget bostadsfrågan direkt underställdes politiska beslut. Landets alla kommuner uppmanades då att agera för att förse hela folket med bra bostäder och delar av marknaden undandrogs det privata. Syftet var att på snabbast och billigast möjliga sätt bygga storskaligt, men till rimliga priser. Kulmen på denna framgångssaga nåddes under 60- talet, då antalet bostäder genom det så kallade miljonprogramet formligen exploderade.

Idag har många återigen svårt att finna någonstans att bo, inte minst studenter. Och även idag är problemet i slutändan enbart en fråga om politiska beslut. Tyvärr har Sverige i dag en regering som inte bara vägrat höja studiemedlet, utan faktiskt också avbrutit tidigare planerade bostadbyggen, bland annat genom att avskaffa det investeringsbidrag som tidigare subventionerat bostadsbyggande. Samma regering har också tagit bort den stopplag som förhindrat att hyreslägenheter ombildas till bostadsrätter och tycks i dagsläget ha som mål att låta marknaden, inte behovet, sätta pris på våra bostäder. Spelets förlorare är alltid desamma och klyftorna mellan fattig och rik fortsätter att växa, med följden att samhället idag är mer segregerat än på mycket länge, precis som universitetet. Det är däför hög tid att såväl staten som landets kommuner tar sitt ansvar för att höja studiemedlet och för att bygga bort den bostadsbrist som varje dag ställer upp hinder för alla som inte fötts med silversked i mun. Alla har rätt till en bra bostad och en bra levnadsstandard, oavsett bakgrund. Det ska vara möjligt att leva ett drägligt liv som student, utan stöd hemifrån, annars är rätten att bilda sig idag mycket lite värd.

Vi har tidigare skrivit om den förstörelse som den borgerliga regeringen kommer utsätta allmännyttan och därmed varje stadskärna, varje hyra för. Men vad skulle det betyda för Lund? Jo, utförsäljningar, gentrifiering, bostadsbrist. Att flytta till Lund och bo i Lund är redan svårt för de flesta. Att få en femma av pappsen när man flyttar till Lund för att plugga på Juridicum eller EC är förunnat endast ett fåtal.

Det kommer bli värre efter att Odell gått fram med yxan, varje idé om ett universitet för alla riskerar att kollapsa i och med absurda kostnader i pengar och restider från eventuella ytterområden. Vad kommer hända med ditt boende om marknadshyror införs?

Åter.

Var ett tag sen det skrevs riktigt på den här bloggen, men nu är det dags igen. Sitter i skrivande stund med ljudet av konsert i öronen, AFB håller den årliga AFB- Festivalen här på Delphi. På programmet står typ ”Hästpojken” och några andra band jag inte hört talas om. Nog för att det avlägsna ljudet av konsert skänker njutning åt en gammal festivalräv som undertecknad, men det har som allt annat sitt pris. I flera dagar nu har bygg- arbetare konkat utrustning och byggt scen, satt upp tält och allt det där. Samtidigt har AFB satt upp affischer och delat flygblad inför evenemanget.

Drar jag mig till minnes förra årets AFB-Festival, då bl.a. bandet ”Mustasch” spelade, besökte inte så speciellt många spektaklet. Det var mest ett gäng fulla hårdrockar-fjortisar som slängde håret framme vid scenen, men jag minns inget större festivalhäng. Framför allt inget vidare studenthäng. Får väl se hur många som dyker upp i år. Jag frågar mig bara vad det kostar att ordna något sånt här? Typ, alla avgifter, band, allt material, alla löner som ska betalas ut och allt renhållningsarbete efteråt, osv. Allt. Det blir nog en nätt summa… Vi får som sagt se hur många riktiga studenter som dyker upp, men jag föreställer mig att festivalen konkurrerar med andra poster i budgeten, och ser jag mig omkring i min lägenhet känns det som det finns bättre saker att lägga slantarna på…

Bostadsmarknaden i Skåne uppenbaras mer och mer för att vara ren och skär skurkkapitalism. Ex-VD:n för HSB flydde tydligen ut ur ett möte igenom en brandtrappa (!). Nu begär han ut en fallskärm. Ni vet, fina bidrag och pensioner för människor som brukar redogöra för sitt hat för att folk får pengar som de inte förtjänar eller jobbar till sig. Nåväl, man känner ju andra som man känner sig själv.

Under tiden som skandalen rullar upp ser vi ett borgerligt förslag som syftar till att införa marknadshyror. Vad är det som man en gång sjöng om staten och kapitalet?

När man ska sälja ut allt.

I höstas, när våransökan till högskolan skulle lämnas in, kom jag på att jag ville flytta till Lund. Men det man hörde av folk var ”aha, näe det är skitsvårt att få bostad där”. Tydligen fick man inget så snabbt via AFB. Men så hade jag flaxen att få ett rum i ett studentkollektiv på övervåningen av en villa, uthyrt av de privata husägarna. Ett fint hus med schyssta rumskamrater och skittrevliga hyrsvärdar, ett grymt alternativ från att ha stått tomhänt.

Varför berättar jag då det här? Jo, för en bit in på terminen insåg jag med oro vad jag inte tänkt så mycket på först. Nämligen att en privat bostad måste jag betala för även på sommaren, fastän studenter bara har inkomst 10 månader om året. Jobba? Jo, om jag hittar ett jobb, och helst inte då hela ledigheten, och helst utanför sommarspökstaden Lund (dvs ev. med annan bostad att betala). Nja, det skulle inte gå att komma ifrån svidande utgifter för ingenting. Detta kunde väl inte vara fair play? Alla studentboenden verkade ha 10- (eller t.o.m. 9-) månaders hyra, helt enkelt för att de är anpassade till studenters  behov och situation. Men här bodde ju också bara studenter, varför var inte vårt avtal anpassat till vår situation?

Snackade med en polare. Han höll inte med mig. ”Så här är det alltid när man hyr privat. Du blandar in saker som inte hör hit. Ditt avtal med dom är något helt och hållet isolerat”.  Jaha, nej, inte tänkte jag bryta mitt avtal som jag ju gått med på, men borde egentligen inte hyresvärdarna ha förståelse för sommarproblematiken och tänka sig att förhandla? Hur kunde studenters ekonomi inte höra hit när det helt styr min vardag. Jag har väl ett intresse att hävda likaväl som uthyraren – är det inte tillåtet att hävda sitt eget intresse?

Jag hävdade mitt intresse och försökte förhandla. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det gick dåligt. Jag fick en lektion i etik och saknar nu bostad inför hösten. Jag är inte säker på att jag kan bo kvar i Lund. Eller va fan, det fanns ju utbytesstudenter som bodde i tält. Det kanske ”är så det är”. Jahapp, axelryckning, pastatugga, säger du det så.

Jag tröstar min osäkerhet inför framtiden med det intressanta i en konkret erfarenhet om en av de många konflikter som oundvikligen ryms i det kapitalistiska samhället. Privata hyresvärdar må vara hur trevliga som helst, när hyran ska betalas kastar de alla masker utom just Hyresvärdens. Vad vill hyresvärden? Han vill ha profit, profit på andras boende. Han äger ju för fan huset, kanske har hans familj gjort det länge. Han bestämmer hyresvillkoren. Bruksvärde? Inget studiemedel över sommaren? Sorry, har du ingen lust att betala finns det andra på marknaden som kan/vill. Ett kontrakt som undertecknats är ett heligt avtal som det är ohederligt att överväga bryta, men frågan är på hur pass fria, rättvisa grunder det undertecknas. Min slutats efter denna historia är att det låga antalet bostäder per student i Lund idag ger de privata uthyrarna ett obehagligt övertag som få av dem säger nej till att utnyttja.